Nästsista söndagen i Sverige för detta året, shit. Igår sa man hejdå till alla man inte kommer träffa under veckan, eller ja de som väl sa hejdå sa man ju hejdå till haha. Men kan inte riktigt förstå det.. alla frågade mig igår hur det nu kändes med att jag snart ska åka. Men jag känner ju inte av något, men en del av mig är ändå glad för det. Tänk om ångesten suttit i redan då hade jag ju varit förstörd långt innan jag åkt och det hade ju inte varit direkt kul om man säger så.
Så det känns jätte surrealistiskt att man sagt hejdå till massa kompisar och att man inte kommer träffa dessa på minst ett år, riktigt surrealistiskt. Men ångesten hinner väl ikapp mig till helgen när jag väl börjar packa haha, och de ser jag verkligen inte fram emot. Om jag slipper den helt så blir jag nog gladast. Vill heller inte till training school, vill till familjen direkt ser fram emot det enormt :| Aja, kan nog stå ut med 4dagar i new york också ha ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar