VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT BARA SLUTA TÄNKA? Att bara stänga av tankeverksamheten. Man mår ju fan dåligt av den, och hur mkt man än försöker peppa sig själv så funkar det av någon anledning INTE. Blir så j'vla trött, vill inte tänka mer. Vill gå vidare med mitt liv och se fram emot de roliga saker som kommer hända om några veckor. Men, eftersom efter de roliga sakerna så vet jag inte vad jag ska göra längre så det påverkar väl också. Men vill verkligen inte tänka mer, vill inte. VILL INTE. Vad ska jag göra?
Mamma är inte hemma så henne kan jag ju inte snacka med, och jag börjar känna mig jobbig. Inte inför min mamma, hon älskar mig oavsett hur mkt jag än klagar och är ledsen. Men mina kompisar. Alltså visst de säger till mig att det inte är någon fara och att jag kan prata med dem närsomhelst, men jag känner mig jobbig. De kanske tycker det med, eller så kanske de inte tycker det. Men därför brukar jag välja att vara tyst ibland och inte säga någonting, hur mycket det än plågar mig så gör jag det för mina vänners skull för jag vill inte att de ska tröttna på mig helt. Jag är totalt komplicerad egentligen, varför tänker jag på detta? :S
Mina kompisar är mina kompisar, och tål de inte hur jag är så är de väl egentligen inte heller mina kompisar? Och nu kanske du undrar varför jag inte tänker samma sak här. För mina kompisar läser ju denna med, men nej. För de/ni läser den frivilligt. Orkar ni inte så sluta läs, tvingar er inte direkt.
Och du bloggen, du har ingenting att säga till om ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar