Loving you is like breathing, how can I stop?

Vet ni vad jag hatar? "Hatar är ett stark ord, blablabla.."
Men jag måste verkligen säga att jag hatar detta, den känslan man får av det.

Ni vet när man mår dåligt, man mår verkligen dåligt och känslan av "varför?""men tänk om..?" kommer upp hela tiden. Och sen efter ett tag börjar man må bra igen, men innerst inne känner man fortfarande av att det var inte länge sedan man mådde dåligt. Men man vet att det börjar bli bra igen.
Så går man in på en sida (för att t.ex leta teman till en mobil) så är hälften av alla teman deprimerade och kärleksförklarande. Och då kommer man ihåg den känslan som man för inte så länge sedan kände själv och helt plötsligt slås den där glada personen inom en ner, totalt ner till marken. Så långt ner den glade kan komma och man börjar känna igen sig i alla dessa bilder. Hur ledsen man varit och blablabla. Sen sitter man där, tänker tillbaka på det som varit och vad man inte kan förändra. En känsla som man inte vill ha tillbaka, wtf.
> Då är det fanimej tur att man har styrkan att ta sig ut från den sidan och lyfta upp den glade inom sig igen!