Oftast när man är ledsen så brukar man alltid tänka tillbaka på en tid på allt kändes helt perfekt, då när man va som mest nöjd med livet. Jag vet inte hur det är med er men jag gör så iaf. På senaste tiden har jag börjat tänka mycket på förr, och nu menar jag inte när jag var 10 år eller mindre utan jag tänker på första året av gymnasiet. Visst början av gymnasiet var skrämmande eftersom man hade ingen aning om hur framtiden skulle komma att se ut, eller vilka ens vänner skulle blir. Klart man hade en fantasi men det var alltid just det, en fantasi. Aldrig skulle jag kunna tänka mig att det året skulle bli så jävla bra, och jag vet att många kanske inte håller med mig men tänk efter. Hur bra mådde man inte psykiskt egentligen? Då när man skapade helt nya kontakter med helt främmande människor, man fick en fresh start på livet igen kan man ju nästan säga.
Jag älskade det iaf, att få träffa alla mina underbara vänner som jag älskar idag <3 och det var aldrig tjafs mellan oss utan helt lugnt och alla höll ihop. Vi har skit bra relation till varandra nu med, det lovar jag, men samtidigt så har vi lärt känna varandra på en helt annan nivå så det är ändå inte samma sak. Hoppas ni förstår hur jag menar. På något sätt var allting så lätt, man dömde inte varandra och på kärleksfronten var det också lugnt. Ingen jag gillade så hemskt mycket utan mer hade några span här och där. När man kände sig lugnt på livet.
Som sagt så många gånger förr "livet blir svårare&hårdare ju äldre man blir", och jag tror att jag håller med om det faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar