Föra året vid midsommar träffade jag en kille som jag började smsa med. Sure han var skit schyst och att han varit klasskompis till några av mina kompisar gjorde det bara bättre, eftersom då fick jag reda på lite om hur han var som person. Vi snackade riktigt mycket och även om det verkade som om han bara var ute efter sex kändes det ändå som om det var mer än det där. Han slutade inte heller snacka med mig hur många gånger jag än sa till honom att jag ska ha sex med min blivande pojkvän, så är var inte jerk så långt. Någon gång i september insåg jag att jag gillade/hade känslor för honom men jag berättade det inte förrän i oktober någon gång då det kändes riktigt bra. Men han visste inte vad han kändes för mig men vi fortsatte snacka ändå, och jag glömde visst nämna att vi träffdes 2 gånger i september med. I november frågade jag honom åter igen om han ville att det skulle leda någonvart mellan oss två men han visste fortfarande inte, han ansåg att vi behövde träffas mer. Så det gjorde vi, en gång i november och nästa gång i januari. Visst redan då borde jag fattat efter att ha träffats några gånger och snackat ett bra tag borde han veta lite mer än vad han sa till mig och att han förmodligen inte ville med än ha sex med mig. Men eftersom han fortfarande snackade med mig gav det mig hopp och jag har fortfarande inte släppt mina känslor för honom. För vi snackar ju fortfarande. Men han är en idiot större delen av tiden med när han väl smsar mig blir jag så glad och glömmer anledningen till att jag va irriterad på honom.
Att jag inte kommer över över honom helt är för att jag vill ha ett riktigt tecken på att han verkligen inte vill ha mig. Helst att han säger till mig face to face för det känns mer seriöst.
För ett tag sen kallade han mig paranoid, och ja, det kanske jag är med! It's up to you to decide
Olycklig kärlek, det kommer komma många sådana inlägg från min sida. Det här är bara inledningen .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar