every rose has its torn

Jag börja undra vad som är fel på mig. Mitt humör rättaresagt.. Är jag inte sur jämt så gråter jag, gråter jag inte så är jag helt enkelt inte där. Då sitter jag i en dimma, och vetifan vad jag gör där. Jag har blivit sur på vännerna, men det blir man väl alltid någongång. Men det har gått utför om man på samma dag säger till en av personalen samt skriker på min mamma som egentligen inte gjort något.
Sen när min mobil stängts av 8 gånger i rad när man precis slagit på den så kastar man den i golvet, 2 GÅNGER?!

Haha, det är inte folket/sakerna runt mig det är fel på. Kanske är jag som borde förändras?