Idag har verkligen varit en tänkar-dag. Jag har tänkt på allt möjligt, och känt en obehaglig känsla ända sedan jag satte mig på 33an imorse. Och den vill inte försvinna, försöker hitta på alla möjliga senarion som kan åstadkomma denna känslan och varje gång jag tros ha hittat den så upptäcker jag att det inte är det som är orsaken. Så försöker hitta en ny anledning men ingen verkar stämma, så jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen direkt. Bara sitter här och glor.
Ni vet, ibland när man dagdrömmer så brukar man oftast drömma något man vill ska hända. Men nu på sista tiden när jag gör det så brukar jag ha så många olika alternativ på hur min dröm blir perfekt eller vad som är perfekt. Och det gör att mitt huvud snurrar runt och runt och verkar aldrig vilja ta slut. Så då blir jag osäker på allt och testar allt för att jag ska bli nöjd men är alltid rädd att något ska bli fel. Varför? Det är ju bara en dröm. Kanske för att just i drömmarna blir ju livet precis som man vill ha det. Utan några problem och fel alls, helt fel&problemfritt. Inte ens där kan jag leva utan bekymmer, dem verkar förfölja mig vart jag än går.
Idag har det varit skola för hela slanten. Började egentligen kl 9, men träffade Amanda, Harriet och Ferial tidigare i skolan för vi skulle öva till en redovisning vi hade senare under dagen. Sen blev det religion och efter det stöd-kursen där jag och Amanda hade redovisning om tourettes syndrom. Inte direkt nervös så som jag brukar vara, men det kändes inte direkt jätte bra ändå. Behöver verkligen få vg i denna kursen, men vi får se hur det går. Sen lunch och sen fick vi se en redovisning från uganda-resan som några i sp klassen hade gjort. Vi som var i Ecuador ska göra något liknande efter påsklovet, 18/4 people! Har för mig det var de datumet iaf.
Sen redovisning i förskola.. som vi fick GP i, men det fick alla :P
Kom hem, åt tidig middag och insåg precis att jag verkligen behöver gå ner i vikt så ska nog satsa på att göra ett träningsschema under sista tiden innan studenten.
Sen satte jag mig här, försökte inleda en konversation med Helena på msn med hopp om att sluta tänka men det lyckades inte. Jag typ bara dog ut.. hon verkade till mitt försvar inte direkt pepp på att snacka heller.
Om man redan vet vem man gillar, varför ska man då leta vidare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar